Varför gör jag de...

Ja det är frågan jag ställer mig varje gång jag lägger mig på Kristinas bänk. För er som inte vet, så är Kristina min sjukgymnast sedan 4½ år tillbaka. Svaret på varför man går in i hennes rum, och lägger sig på bänken, där man mer eller mindre vrider sig av smärta när hon håller på. Det är enkelt, det är ett magiskt rum. Jag går in med värk, och denna värk stannar kvar i rummet när jag går. Jag har sagt det till henne nån gång, hur dum får man vara som frivilligt lägger sig på britsen. Men som sagt var vet jag ju att jag lämnar rummet och värken efter dessa 40minuter.

Vill rikta ett stort tack till Kristina för alla mirakel hon uträttat genom dessa år, och tyvärr kommer hon väl behöva fortsätta med de, i en ovis framtid.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0